Ett ypperligt ställe i Ann Arbor att införskaffa blaskig, amerikansk öl samt tilltugg.
San Franciscos backiga gator ligger nu bakom oss. Hela västkusten för den delen. Nu är det the Midwest som gäller. Chicago - vi börjar där.
Vårt flygplan lyfte kring midnatt från San Francisco, tisdag/onsdag förra veckan. En flygning på fyra timmar, ge eller ta några minuter, plus en tidskillnad på plus två timmar gjorde att vi anlände omkring sex på morgonen i Chicago. Tog tåget från flygplatsen in mot de centrala delarna där vårt hotell låg. Travelodge. Ganska sunkigt ställe än en gång. Men billigt, centralt och funktionellt. Än en gång. Det är så vi prioriterar.
Vi som var vana vid ganska ljummet väder från San Francisco, med sin nedkylande dimma som gjorde att det aldrig var över 21 grader celsius, inte sällan lägre än så, fick en smärre värmechock när Illinois tunga, fuktiga sommarvärme plötsligt slog till. Hett, svettigt, klibbigt. Skönt. Riktig sommar. Perfekt för att svalka av sig med ett stort glas isté (som vi gjorde vid Chicagos kanalpromenad), eller ett ännu större glas jordgubbslemonad (som vi också gjorde, lite senare, vid Chicagos version av The Cheesecake Factory). Och ja, som ni förstår är The Cheesecake Factory tjockt med smarra. Tvång på att besöka det när tillfälle ges.
Steve, som var Johannas värdpappa när det begav sig, mötte upp oss i Chicago tillsammans med hans vän Jeremy. Vi promenerade längs med The Magnificent Mile (jag ville mest ta bilder medan Johanna genast sprang in på Tiffany med något glittrande i ögonen), kollade på VM-fotboll i en sportbar (vi missade inte en match trots att vi var och är på resande fot), besökte Navy Pier när det mörknade, beundrade Chicagos imponerande skyline by night, åt äkta Chicago-pizza och tog oss ett par sällskapliga förfriskningar. Drygt två dagar stannade vi i stan. Häftigt ställe tillika klassisk, amerikansk storstad. Så nu har vi varit nära både där Al Capone verkade – Chicago – och satt i fängelse, Alcatraz.
Efter en intensiv vistelse i Blackhawks-land vankades det bilresa hela vägen till Ann Arbor i Michigan, som ligger strax utanför Detroit. Här ligger det högt aktade University of Michigan, som har 120,000 fans på läktaren varje match när deras amerikanska fotbollslag spelar. Härifrån härstammar även det legendariska loppet The Naked Mile. Och så studerar min käre vän Tony här. Som vi faktiskt sov över hos inatt.
Han bor alldeles vid campuset, så jag och Johanna kraschade i ett ledigt rum efter en lång natt tillsammans med gamla kompisar från High School-tiden. Trevor, Viktor och deras kompis David kom över. Bud light, chips och TV-spel. Verkligen hur trevligt som helst. Trevor återberättade en historia som tydligen blivit legendarisk i Livonia-området, om när jag under en fotbollsmatch olyckligt nog lyckades skicka en snubbe till sjukhus, genom att skjuta en frispark rakt i nyllet på honom. Sträckt vist. Klockren träff. Han var helt borta. Låg på marken och pratade goja. Ambulansen kom. Sen såg vi inget mer av honom. Blotta minnet fick oss att flabba tills magmusklerna brände.
Lade oss omkring halv fem på morgonen, efter att ha avrundat tillställningen med en underbar skapelse gjord av pepperoni, tomatsås och massvis med ljuvlig ost från det lokala, nattöppna pizzahaket.
Just nu stannar vi hos Johannas värdföräldrar Steve och Mimi, och hon är naturligtvis jätteglad över att se dem. Jag har också träffat mina amerikanska familjemedlemmar. Monica, Carl, deras son Brian och hans fru Cheryl, deras barn Kyle och Carlee. Underbart att se dem igen. Verkligen något alldeles speciellt, särskilt eftersom det var tre år sedan senast.
Det finns så mycket att skriva om. Det är fantastiskt kul att vara tillbaka i USA. Men det här får duga för tillfället. Vi hörs igen om ett par dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar