USA-dagboken III: Vi har gått, långt

Sexig man med Alcatraz i bakgrunden.

Vi har nu varit här i San Francisco i fyra nätter, fem dagar. Det är dagen efter den 4:e juli, Independence Day, USA:s nationaldag. Vi sov igenom fyrverkerierna som satte igång omkring halv tio nere vid hamnen. Konstigt, kanske ni tycker, att missa ett sådant spektakel när man har chansen att delta. Men hade ni haft våra vader och lår och huvuden, så skulle ni förstå. För igår cyklade och gick vi över fyra mil. Men en sak i taget.

I fredags så var det promenaddag. Promenaddag och biokväll. Promenaden började vid hotellet som ligger alldeles intill China Town-porten. Och innan jag fortsätter prata om promenaden så ska jag berätta lite om hotellet. Det drivs av kineser och ligger som sagt alldeles intill portalen till Amerikas största, kinesiska bosättning. Bara ett par kvarter från stadens hjärta Union Square och cirka 20, 25 minuters rask gång till de kända pirarna med sina sjölejon och shoppingstråk. Mycket bra läge, för ett mycket överkomligt pris. 65 dollar natten. Som hittat.

Men då får man även rum med en skum, lite unken lukt och fönster tunna som papper, så att man under nätterna kan höra sirener, bråk och luffare som pratar med sig själva, som om man vore där, nere på gatan. Hade det inte varit för att vi använder så mycket energi under dagarna hade det nog varit svårt att somna utan öronproppar eller ett stycke redigt, kokt stryk.

Promenaden var det, ja. Vi vandrade från hotellet och ner till Pier 39 med alla sina butiker och Fisherman's Wharf. Sedan gick vi längs vattnet i riktning mot Palace of Fine Arts, en imponerande och majestätisk byggnad i romersk stil. På vägen beskådade vi drömmande alla otroligt fina hus med stora fönster och skyhögt i tak. Efter att ha suttit ner en stund fortsatte vi upp och ner för Pacific Heights böljande gator, förbi University of California och sedan skar vi igenom den östra kanten av Golden Gate-parken, där vi slutligen satte oss ner på en bänk och avnjöt fem äldre herrars rytmiska trumspel i solskenet.

Det är ganska långt, det. Så det var med ömmande fötter vi fortsatte vår vandring genom Haight-Ashbury. En klassisk stadsdel som hade sin prime-time när hippierörelsen var som starkast i slutet av 60-talet. Flummarandan lever kvar än idag, och vi stötte på allsköns livsnjutare vid nästan varenda gathörn.

Strax efter så sade fötterna stopp. Vi hoppade istället på närmaste elbuss som tog oss tillbaka mot de centrala delarna av stan. Där belönade vi oss själva med en middag som bestod av quesadillas och cheesecakes på berömda The Cheesecake Factory, uppe på Macy's tak. Vi avslutade kvällen med ett biobesök, och såg Eclipse på gigantoskärm modell über. En helt okej film, särskilt i jämförelse med den ganska ruttna föregångaren New Moon.

Sen sov vi som stockar.

Tills vi i lördags klev upp i ottan för att kolla på Tyskland-Argentina. Tog en rapp promenad till Pier 39 där vi åt frukost på en sportbar medan vi kollade på matchen. Glädjen var stor när der Mannschaft fullständigt krossade argentinarna. Efter slutsignalen joggade vi tillbaka längs med vattnet, förbi Transamerica Building och tillbaka till hotellet. En lagom morgonrunda på ungefär 25 blygsamma minuter.

Resten av dagen gick i shoppingens tecken. Eller ja, det blev mycket fönstershopping och ganska lite verklig shopping, men jag blev i alla fall en stickad tröja rikare och Johanna införskaffade en hoodie och en söt, blå klänning.

Och igår cyklade vi över Golden Gate-bron, till Sausolito och vidare mot Muir Woods. Men mer om det i nästa inlägg.