Svärmorsdrömmen

Kolla bara på honom. Kolla! Mitt inne i en läspning och allt. En sann svärmorsdröm. Bra matlagnings-TV gör han också. Mys i sin renaste form, den där Oliver. Även hans nya show, "Jamies Amerika", gillar jag. Ett av mina favoritprogram just nu. Smaskigt krubb blandat med intressanta människoöden. Bra grejer.

Under min tid som spelskribent var ett av mina första textuppdrag att recensera Jamie Olivers alldeles egna spel till Nintendos bärbara konsol DS. Det var inte alls lika bra. Här är texten.

Laga mat. Det finns få aktiviteter som är så essentiella för människan. Utan mat dör vi. Utan riktigt god mat, blir livet ofantligt mycket tråkigare. För vad vore livet egentligen, utan en bit lagom stekt kött, friterad potatis och en greksallad med extra mycket fetaost? Jo, just det - tråkigt. Tråkigt, tråkigt, tråkigt och allmänt värdelöst.

Själv är jag rätt så oduglig i köket. Mina kunskaper sträcker sig inte mycket längre än till att koka pasta, fixa en snabb pytt-i-panna och göra i ordning varma mackor. Under högstadietiden hade jag ett svagt godkänt i världens egentligen lättaste ämne. Hemkunskap. Jag vet inte, men misstänker att det bottnar sig i min och en klasskamrats köttgryta som efter noggranna förberedelser till slut smakade billig cigarr. En sönderbränd kastrull och en cigarrgryta av högsta rang blev alltså resultatet, som vi sedan sålde till Nordkorea som biokemiskt vapen. Rena, rama cellgiftet. Fröken var nog ganska snäll ändå som gav mig godkänt...

Det är alltså med dubbel tvekan jag matar min lilla dubbelskärmade vän med What’s Cooking with Jamie Oliver. Dels för att jag är en högst medioker kock, och dels för att ett spel signerat Jamie Oliver kanske inte står högst på min spontana vill-spela-lista, mitt i en stark spelhöst. Men likväl en bra chans att kanske lära sig något nytt. För vem om inte tantfavoriten Jamie Oliver passar bättre att lära ut en odugling inom matlagningens ädla konst?

Flashiga närbilder på mys-Jamie och läckra maträtter attackerar mitt nylle. Blir genast lite hungrig (på maträtterna). ”Good morning, let’s have some breakfast!” säger Jamie inifrån en burk. Ljudkvalitén är inget att hurra för, märker jag direkt både på den intetsägande musiken och burk-Jamie. Klockan är bara strax över midnatt, så jag känner inte för frukost (spelet använder sig av din konsols klocka, och mästerkocken själv tycker att 00:17 är en lagom tid för lite frulle).

Hoppar istället vidare till utmaningsläget. Startar en utmaning där jag i ett 3D-kök ska laga blåbärpankakor på sju minuter blankt. Med heta features som Hälla Mjölk i Plastbunken, Tillsätt Mjöl och Ägg och Vispa med Träsleven tröttnar jag ganska snabbt. Är det här någon sorts matlagningssimulator? Vem vill laga mat i ett spel? Vem vill laga mat man sedan inte får äta (inte jag, men jag måste)? Frågorna är oändliga, svaret är detsamma: What’s Cooking with Jamie Oliver är totalt meningslöst som spel.

Jag tänkte först att det kanske skulle vara några käckt ihopsatta minispel med matlagning som tema. Typ, Wario Ware fast med hoppande gurkor och brittisk accent. Eller nåt. Alldeles för högt ställda förväntningar visar det sig, för istället kastas jag bokstavligen in i en diskbänksrealism tråkigare än en söndag med ingenting att göra.

Kikar vidare i spelets andra del som består av en ”interaktiv kokbok”. Ja, interaktiv i den meningen att du klickar på det receptet du vill läsa. Annars är det en vanlig kokbok, rakt av. Många av de olika sorters rätter som finns här ser dock, uppriktigt sagt, väldigt läckra ut. Frukostburriton med bönor, avocado, körsbärstomater, torkad röd chili, cheddarost och gräddfil får munnen att vattna behagligt. Jag bestämmer mig för att spontanbaka rulltårtan ”Easy Jammy Pudding”. Mest för att receptet var det enklaste jag kunde hitta.

55 gram strösocker, 55 gram mjöl, två teskedar bakpulver, en nypa havssalt, två ägg, fem teskedar sylt och floursocker att toppa med. Mixa ihop allt (förutom sylten och floursockret), häll i en fettad plåtform och tryck in ugnen sex minuter på 180 grader celsius. Sagt och gjort, efter sex minuter rycker jag ut grunden till mitt bakverk, sugen som in i bomben, och vänder på plåten. Slafs! Smeten var uppenbarligen inte färdig, för den ligger nu i lös form över hela bagarbänken. Jag ser tre alternativa anledningar framför mig. Ett: Min ugn fungerar inte korrekt. Två: Jamie Oliver snackar bullshit. Tre: Jag förtjänade verkligen inte ens ett godkänt i Hemkunskap.

Snopen och fortfarande hungrig flyr jag tillbaka in i 3D-köket för att skapa mitt egna, lilla recept. För bullshit-Jamie tycker att man ska vara kreativ och freestyla. Så jag blandar banan, ägg, citronjuice, mjöl, peppar (alla i valfri mängd) och blandar ihop med stavmixern. Sen kokar jag rubbet i en halvliter ketchup. Voilá! Anusröran ser dagens ljus för första gången. Skulle du mot all förmundan och allt sunt förnuft köpa What’s Cooking with Jamie Oliver till ditt Nintendo DS, och är sugen på Anusröran, är det möjligt att dela med sig av recept över Wi-Fi. Be my guest.

Kontentan blir till slut, att till skillnad från mat är What’s Cooking with Jamie Oliver så långt ifrån livsviktigt man kan komma. Mitt tips är att du köper dig en vanlig, fysisk kokbok istället.


Jamie Oliver. Ännu ett bevis på att verkligheten är bättre än TV-spel när det kommer till kritan.