USA-dagboken VIII: Äventyrdags!

Nu struntar jag i den kronologiska ordningen, men det gör inte så mycket. Så blir det när man inte avrapporterar kontinuerligt. Jag fuskar faktiskt lite, för förra inlägget skrev jag i luften mellan Chicago och London. Och detta skriver jag i väntan på nattåget på Arlanda. Retroaktiv USA-dagbok it is.

Innan vi åkte ut och campade (som ni kan läsa om i förra inlägget) så spenderade vi hela fredagseftermiddagen på nöjes- och vattenparken Michigan Adventure. Vädret var behagligt, solen stekte på lagom mycket (tillräckligt för att mina oskyddade, icke insmorda axlar skulle få en svidande bränna) och vi hade en riktigt trevlig eftermiddag tillsammans med min gamla värdbror Brian, hans fru Cheryl och deras barn Kyle (8) och Carley (5).

Roligast var vattenattraktionen Funnel, vilken man satt fyra (jag, Johanna, Brian, Kyle) i en rund gummiflotte som först åkte sakta genom en mörk tunnel, för att sedan gå tvärt rakt ner i ett duktigt magkittlande fall – särskilt om man som jag hade turen att åka baklänges – och till slut och opp och ner längs med kanterna i en stor strut. Det kanske är lite luddigt förklarat, men svalkande och roligt var det.

Vi prövade även ett par berg-och-dalbanor som bjöd både på loopar och korkskruvar samt höga hastigheter. Inte lika extrem-mega-häftigt som Ceder Point, vilket jag besökte för tre år sedan (så jag kan anse mig vara ganska härdad), men nog för att göra undertecknad lagom fnittrig och yr i bollen. Vi avslutade dagen med en All You Can Eat Backyard Barbecue med rökiga revbensspjäll, hamburgare, kyckling, coleslaw, fruktsallad och glass, samt ett par till åk med magen full av gott. Kändes sådär.

Men det var en lyckad dag trots allt. Mycket lyckad. Vid stängningsdags delade vi på oss. Brian och Cheryl tog med sig barnen hemåt och jag och Johanna åkte mot Ludington full av campinganda. Och hur det gick vet ni redan.

USA-dagboken VII: Camping i Ludington

Stranden i Ludington.

Om början av resan gick i storstädernas tecken, så avrundades den definitivt med motsatsen. Med en hyrd, röd Chevy åkte vi vår sista helg på amerikansk mark ut i den michiganska obygden vid Lake Michigan, på delstatens västra sida, tre och en halv timme från Detroit.

Målet hette Ludington och stället är känt för ett: sin fyr, och två: sina sandduner och fina stränder. Och vi bestämde oss för att smaka på naturen ordentligt genom att tälta. Så med ett lånat tvåmannatält, en luftmaddrass, sovsäckar och kuddar kissade vi ut vårt lilla revir för 22 dollar natten på campingplatsen Cartier Park. Vi kom till campingen sent på fredagskvällen (dagen hade spenderats på nöjes- och vattenparken Michigan’s Adventure, mer om det en annan gång), men trots totalt mörker och trots avsaknad av vildmarks- och rigga-tält-kunskaper var boningen up n’ going på mindre än en kvart.

Trevliga grannar hade vi också. På ena sidan i alla fall. De bjöd oss på bratwurst med bröd vid deras lägereld. Så vi stannade uppe en stund och pratade med denna trio amerikaner som var i trakterna för någon sorts kubbturnering (eller tja, inte kubb då, men något liknande, kommer bara inte ihåg namnet) nästkommande dag. Man har olika intressen...

På andra sidan var det dock rödnackar/huliganer/grottmänn som härjade och förde oljud långt in på natta när hederligt, borstat folk försökte sova. Rapar, skrik och genomträngande skratt i olika tonarter slutade inte förrän det började regna omkring tre på morgonen. Då tog ihärdigt smatter mot tältduken över istället.

Och regnet, det höll i sig.

Vi låg och tryckte i tältet fram till sen eftermiddag nästkommande dag. Deppade. Men just när vi trodde att hela campingturen skulle regna bort så klarnade det. En sak ska man ha klart för sig när man semestrar i Michigan: vädret skiftar ständigt, och snabbt. Innan det mörknade begav vi oss ut till den berömda fyren och knäppte några kort.

Kvällen blev precis som man vill att en kväll ute i det vilda ska vara. Stjärnklar, varm och behaglig. Vi lyckades (efter ungefär en halvtimmes försök) få fjutt på en alldeles egen lägereld, där vi gjorde våra alldeles egna, underbart smaskiga s’mores. S’mores består av tre ingredienser. Kex, choklad och marshmellows uppvärmda över öppen eld. Chokladen går ovanpå den ena kexhalvan, sedan går den varma marshmellowsen mellan chokladen och den andra kexhalvan.

Jag och Johanna satt vid elden inpå småtimmarna. Mös och pratade. Andra utspridda lägereldar kastade varma, trygga sken runt omkring oss, så yxmördare kändes ganska avlägsna. Sneglade bort mot kyrkogården som låg bakom staketet ett stenkast bort. Tänkte och spekulerade kring spöken och oknytt. Campingidyll nummero uno.

Det klara vädret höll i sig till nästa dag, så vi bestämde oss för att ta bilen ut till sanddynerna och stranden. Jag vet att Michigan emellanåt kan bjuda på underskön natur, men DETTA hade jag inte förväntat mig. Stranden sträckte sig långt, långt bort, och bortsett från en far med sin dotter var vi ensamma med sandkorna mellan tårna. Fridfullt och otroligt vackert.

Sen tog vi vårt pick och pack, tackade och bockade för den fina helgen, och begav oss tillbaka österut igen.

USA-dagboken VI: Mat och materialism

På campuset i Ann Arbor (klicka för större bild)

Förlåt mig för tystnaden. Trådlöst internet är en modern lyx som vi inte har unnat oss under den senaste tiden. Kanske en klen ursäkt, för det är inte speciellt svårt att hitta zoner där man gratis kan koppla upp sin lilla datormaskin - McDonald’s och Starbucks finns etablerade vid varenda jäkla gatuhörn - men ibland tar man sig helt enkelt inte tid.

Eller så tar annat upp tiden. Som att äta mexikansk mat (i synnerhet på vårt favoritställe Chili’s som vi besökt fyra gånger de senaste två veckorna). Äta glass. Äta kakor och popcorn. Oj, som vi har ätit. Men nu så. Nu, mellan tuggorna, tar jag mig tid. Nu sitter jag på Starbucks i Ann Arbor med en frappuccino på bordet framför mig och datorn i knät. Det är ju det minsta jag kan göra för er där hemma.

Vi har spenderat en hel del tid i Ann Arbor. Min vän Tony bor som sagt här, i ett hus tillsammans med åtta andra studenter. Vi sov över där ett par nätter, i ett för sommaren tomt rum innehållandes en säng, ingen ventilering och massvis med skräp och dammråttor. Men en soptipps charm gör såklart inget ont när sällskapet är trevligt.

Ann Arbor är en väldigt liberal och tillbakalutad stad. Det har förstås mycket att göra med att det är en enorm studentstad, University of Michigan är ett av USA:s största och bästa universitet, och atmosfären är faktiskt inte helt olik den i San Francisco. Ett liberalt näste där konservativa republikaner icke gör sig besvär. Det har blivit en hel del shopping såklart, dollarn står fortfarande i kronans favör, men i Ann Arbor blev det inget mer än en bok på Borders och en gul t-shirt med texten ”Michigan” (för University of Michigan) över bröstkorgen.

Jag har för övrigt slukat böcker sedan ett tag tillbaka. Patient 67 (Shutter Island) var färdigläst nästan innan vi hann landa på amerikansk mark och Snabba Cash följde tätt därefter. Boken jag köpte på Borders är Mass Effect: Ascention och baseras på TV-spelet Mass Effect. Jag vet, det är nästan äckligt nördigt, men till mitt försvar så kan jag meddela att den är väldigt välskriven och spännande. Jag läste föregångaren Mass Effect: Revelation för någon månad sedan, och fastnade för författarens stil.

Förutom nördlitteratur har det bland annat inhandlats Ralph Lauren-tröja, gubbkeps av samma märke, loafers, nya Nike-sneakers, nya löpskor tillsammans med ett så kallat Nike+ chip (ett chip man stoppar in i sulan på skon som sedan håller reda på brända kalorier och hur långt man sprungit och sedan skickar infon live till iPoden) och en del fint till Johanna; Coach-väska, Coach-plånbok, iPod Nano. Våra materialistiska sidor är tillfredställda och glada.

Och i helgen så åkte vi ut på en campingtur till Ludington som ligger tre och en halv timme nordväst om Detroit. Men det, och mer som jag glömt prata om, får vänta till nästa gång. Har en tid att passa. Det vankas nämligen baseballmatch ikväll. Detroit Tigers mot Chicago White Sox. Vi håller tummarna för fullsatt arena och en spännande match.